Sussa i USA

ÄNTLIGEN!!!

Jo, det har så skett att jag vunnit över min kära Syster.

Om jag är lycklig......????

Gissa.....???

... gästerna....



Och jag gör mitt för att bidra till handelsekonomin - blir ju lätt så att man inspireras när det hängs en del i butiker........

Vi har gjort annat också, men tidsbristen gör att det får berättas i ett annat inlägg....

Nu ska vi trotsa vädrets makter - ska bli regn framåt lunch - och ta oss till The High Line och promenera ner till Meatpacking och äta lunch.

Maken han har återgått till arbetet igen och vi ses på restaurante ikväll.

Snabba puckar nu drar vi igen...

Hörs

Har just avslutat en trevlig eftermiddag/kväll tillsammans med grannar från gatan i Hemstaden som kommit på besök.

De avlöser Skåningen som varit gäst hos oss sedan i söndags och åkte igår lunch.

Han var även med på Galamiddagen i tisdags och det var mycket trevligt att återse honom, särskilt då han kom med trevliga nyheter...

Kan säga så mycket att det står en ihopvikt Bugaboo i vårt ena gästrum och väntar på att åka hem till Swedala....

Annars har det varit "olugnt" på fronten härhemma med allt från planering, galamiddag, gäster, träning, inhandling, städning, tvätt och stryk och ett och annat telefonsamtal med barnen och mamma.

Livet går i 120 för tillfället och lär fortsätta så ett par veckor till då jag drar österut mot hemlandet - som om speeden skulle minska då........ hahahaha

Våra gäster höll ut oerhört långt ikväll, men jag är alldeles säker på att de nu sover sött i sin säng i väntan på äventyren som börjar i morgon.

En liten anektot:

Våra kära gäster höll inte på att komma med planet idag...... varför....... jo, de hade missat att fylla i ESTA-blanketten man måste göra för att bli godkänd för inträde i detta land....

Jag påminner ALLA våra gäster om detta, men då detta par är ett par som reser väldigt mycket över världen tänkte jag att det är ju bara dumt att påminna - jag har ju en tendens att lägga mig i allt och inget... - så jag sa inget....

Vid deras incheckning idag fick de reda på att de måste göra denna ansökan innan påstigande av plan....... Uuuppppsss...

40 nervösa minuter senare, med mycket god hjälp av SAS-personal på plats fick de så godkänt och kunde rusa till security - där damen i fråga får lov att ta av alla juveler trots tidsbrist.... hihihi - för att sedan med stora steg fortsätta till gaten OCH de lyckades med liten marginal äntra planet som tog dem hit till NYC.

Men som Grannmannen sa: "kan inte skylla på någon, detta är ett ansvar man måste ta själv, MEN det vore ju bra med ett SMS med en liten påminnelse 72 timmar innan......." hahaha, han har så rätt.

Jag kommer i alla fall i fortsättningen fråga tillresta kamrater, både resvana och icke, att GLÖM INTE FYLLA I ESTA...:)

I morgon ska vi ut och och göra stan tillsammans - ja, Maken arbetar ju som vanligt så han är inte inräknad - innan det är dags för middag på "den där franska syltan" Jean Georges......... mmmmuumms fillibabba säger jag bara...

Lika bra att slänga sig i säng så man orkar med Grannfruns tempo i morgon.

Godnatt och vi hörs

Igår kväll var Maken och jag värd för ett gäng på Välgörenhetsgala i barnets tecken.

Full mundering vad gäller lång dress och uppsatt hår, fixade naglar och röda läppar - kände mig faktiskt riktigt fin för en gång skull. Frissan hade gjort fin uppsättning - igen...

Maken stilig i sin tuxedo - liksom alla de herrar som deltog på middagen - för att inte tala om alla damer...... ujuj...

En middag som hölls i en mycket fin - tidigare bank - lokal i närheten av Time Square.

Maken och jag var lite vip:ade denna afton - vet ej varför - och det innebar att vi var där aningen tidigare - tillsammans med en en hop andra vip:are - än övrigt sällskap för att vara på plats i särskilt rum innan våra hedersgäster skulle komma.

Vet som sagt inte vad jag gjorde där, MEN trevligt var det att mingla runt lite bland många kända och okända ansikten.

Utan att namedroppa allt för mycket så kan jag säga som så:

- att vara Oscarsvinnare betyder inte att du är över alla andra, du kan mer än väl vara supertrevlig och ta första initiativ till att hälsa och samtala - visste inte alls vem jag pratade med en lång stund och lika bra var det.... hade nog fått tunghäfta då....... - meeen tyckte jag kände igen namnet...... jag är hopplös. Maken visste naturligtvis vem det var.......

- att en av våra berömda smyckedesigners faktiskt kom ihåg mig och Maken sedan sist..... oj, trodde jag inte..... eller också sa hon det bara för att  vara snäll - mer troligt.......hahahaha.... men fortfarande trevlig och samtalsvänlig.

- att Malin Åkerman är en helt fantastiskt trevlig prick - och jo, denna gång visste jag vem det var jag pratade med.... är lite av en beundrare av hennes insatser på film...

- att vara modejournalist inte automatiskt innebär att du bär upp en klänning......

- att få hälsa på våra hedersgäster - outstanding när det gäller mig och favoriter......

Nåväl, det var mycket av den kända skaran på denna tillställning, men nog av det, vi var en hel del "vanliga döda" på detta event också....

Efter minglet uppe i det blå tog Maken och jag oss ner till matsalen och minglet där för att leta upp vårt sällskap och så småningom äntra bordet.

Väl till bords så började programmet att rulla på.

Talare, musikunderhållning som täckte nästan allt vad gäller musik och en auktion med höjdpunkter såsom resor till vinterlandskap, klocka, smycken, äventyrsresor, konstverk mm mm - allt som allt inbringades ett par hundra tusen dollar - bra pengar till organisationen som den tacksamt tog emot.

Och nej, vi budade inte hem något denna gång - en prisklass som inte riktigt passade vår plonka......

Maten som komponerats av den svenske kocken Marcus Samuelsson var helt OK - även om min fiskrätt var ganska kall...

Jaaa, jag vet att servera cirka 400 gäster en kväll som denna inte är helt lätt. Men jag brukar normalt inte salta maten när jag äter utanför hemmet, det gjorde jag igår kväll...

Efterrätten däremot var en höjdpunkt.

Efter visst antal timmar i trevligt sällskap och med mätta magar sa vi adjö till eventet, tog våra goodiebags och så småningom med några små avbrott - pratade med flera personer på vägen ut som vi känner - hittade vi utgången och en taxi och tog oss hemåt.

Efter en trevlig kväll i galamundering och med gott sällskap runt bordet somnade vi sött in straxt efter midnatt Maken och jag.

Hade inte med mig min kamera, varför inga bilder togs som jag kan visa upp.

Varken telefon eller kamera fick plats i min lilla clutch... så liten att det inte fanns plats för mer än  läppstiftet och några dollars.....

Men tjusig är den.......

Hörs

Väckarklockan ringde väldigt tidigt och det var bara att studsa upp och göra sig iordning.

Maken och jag pratar sällan med varandra på morgnarna -  Maken gillar inte att prata innan han vaknat ordentligt... - och denna morgon var inget undantag då även lite nerver stod på spel.

Busstransport ut mot Cennential Park där starten skulle gå av stapeln - ganska tyst i bussen, koncentration eller trötthet.......?? vet ej...... kanske både ock....


Parthenon upplyst i morgongryning


Löparna samlas                               De olika startfållorna


Ett sällskap med drake                    Starten


Täten vid 2 miles                             Elitgruppen


Drakgänget                                     Havet av löpare längs Broadway

Det var en varm och solig morgon och det myllrade av tävlingsnerver vid startfältet. Jag lämnade mina kamrater för att låta dem ladda i lugn och ro och så ville jag ta mig ner 2 miles - lite drygt 3 km - för att lättare kunna spana på "mina" löpare.

Tog mig cirka 45 minuter att gå sträckan längs en öde gata - ja, utan bilar menar jag, folk och poliser fanns ju på plats och det var fler poliser än åskådare.....

Jag var framme vid mitt mål kl 07.00 precis då starten gick för elitlöparna och fick vänta i ungefär tjugo minuter innan jag fick syn på Maken i vimlet - såg bra ut.

Ytterligare fem minuter och så kom Halvmarathonmannen - även det såg bra ut.

Nu var det bara att vänta in Halvmarathonfrun, men henne insåg jag att jag måste ha missat när löpare med högre startnummer än hennes började springa förbi mej. Hmmmm, inte kul men vad göra.

Tog mig sakta men säkert upp för några backar för att ta mig till bron som löparna skulle passera innan  de antingen skulle fortsätta en halv mara till eller som halvmarathonlöpare gå i mål.

Fick vänta länge och väl, men snart dök den ena efter andra upp och efter ytterligare väntan - var rädd för att missa honom - dök så kära Maken upp med ett ansträngt leende, men tänkte jag det var nu bara några hundra meter kvar innan han skulle trampa över mållinjen.

Stod kvar ett bra tag för att invänta Halvmarathonmannen, men fick ge upp då jag ville möta upp den jag delar tidningen med och gratulera. Tänkte att antingen har jag missat Halvmarathonmannen eller också går det lite långsammare idag för honom.

Tog mig ner till målområdet och ställde mig på den plats vi bestämt, samt att jag såg flödet av färdiga löpare komma gående. M a o en bra spaningsplats.

Hittade ingen make, men däremot fick jag ett telefonsamtal från ett för mig okänt telefonnummer och svarade OCH vem säger hej i mitt öra...??

Jo, Maken...

Som fortsätter : "eee, jag kommer snart, är i ett medicintält, MEN det är ingen fara med mig........nu..."

VAR är du frågade jag uppfordrande, i vilket tält, jag kommer.....

Nej, allt är bra nu, förklarar om en stund när vi ses...

Om jag blev orolig eller orolig.......

När jag så står där lite lätt gråtfärdig kommer Halvmarathonmannen vankandes och jag går fram och innan jag gratulerar honom sägar jag att "Maken är i medicintältet....." Tror jag behövde få det ur mig bara....

Vi småpratar några minuter - och jag gratulerar honom naturligtvis - och bestämmer att ses på vårt ställe senare, för han behöver hämta sina torra kläder då han börjat frysa lite efter loppet då svetten lackar över hans kropp och han ser lite tagen ut.
Han berättade att han hade gått in i väggen vid 7 km och därefter hade det varit tungt att komma i fatt, men han fixade det...

Maken dök upp någon minut senare och jag fick min förklaring.

Han hade bestämt sig för att springa på 1.50. 

Vid tre km drack han vatten och insåg när han tittade på sitt tidtagarur att det hade tagit 20 sekunder!!! Jamen hallå, allt för mycket tidsslöseri......enlig honom.....

Banan var oerhört backig och relativt svår, det var varmt och den käre mannen i mitt liv drack väl inte som han skulle - det tog ju tid, bättre att dricka i farten och då vet man ju att det inte är mycket som finns kvar i muggen.....

Han inser att komma runt på 1.50 inte är aktuellt men ger sig sjutton på att komma in under två timmar.

Tar sig runt tillsammans med många tusen löpare och när han kommer upp på bron - där jag står och väntar - och det är endast 500 m kvar till mållinjen ser han att han bör öka takten för att komma under den magiska tiden.

När vi får ögonkontakt där på bron och jag hejar allt jag kan, ser han liiiite ansträngd ut, men fräsch tycker jag...

Han når mållinjen med ett stort stamp och tänker yeees, men får då höra att han ska springa ytterligare 10-15 meter till den andra mållinjen och det är då han tar ut sig totalt.

Når så denna linje och allt är frid och fröjd - tror Maken....

En funktionär kommer fram till honom och frågar om han mår bra OCH eftersom Maken är en karl säger han "jaa, jag mår fint" och faller ihop i funktionärens famn...

In i medicintältet, där han läggs på isbädd - för att kylas ner - de häller i honom vatten och gatorade samt pular i honom flera salttabletter och tvingar honom att ligga ner...... kan vara svårt att bestämma över min man ibland, men de lyckades en stund i alla fall...

Han ringer mig och vill därefter lämna tältet, men måste först uppvisa att han kan gå rakt på en linje, vilket han inte klarar riktigt så bra.

Dock smyger han sig ut på små lätta steg efter ytterligare minuter och vi möts på förutbestämt ställe och jag blir lättad när jag ser att han faktiskt ler och ser helt OK ut.

Men jag kan inte låta bli att smånypa honom och kolla så att han dricker ordentligt under resten av förmiddagen. Är man mamma eller fru.... eller både ock...???

Nåväl, jag sms:ar våra barn och talar om att deras far gått i mål samt att han lite lätt kollapsat i mål...

Får till svar att jag ska hälsa faderskapet att "han bör tänka på att han inte är någon ungdom längre, var det vätskebrist, han bör tänka sig för lite mer".... Kloka barn vi har..... framförde allt till deras pappa SAMT gratulerade till genomfört lopp förstås.

Vi mötte upp Halvmarathonmannen som även han började kvickna till och vi satte oss alla tre för att vänta in Halvmarathonfrun som så småningom dök upp och så var gänget komplett.

Alla tre ska ha en stor eloge och ett ännu större grattis till genomfört lopp.

Värmen, backarna och för Makens del vätskebrist - vilket han får skylla sig själv för - var lite tufft, men de var mycket nöjda och glada för att de tre nådde mållinjen - vilket inte alla gjorde - och fick sin fina medalj.



Vi tog oss alla fyra så småningom - efter välbehövlig vila - till shuttlebussarna och mot hotellet där vi alla fräschade till oss och möttes upp efter det för att inta lunch.

Hittade ett ställe - inom hotellområdet - där man fick komponera sin egen hambugare efter tycke och smak. Det var något som tillfredställde allas smaklökar.



Bara att fylla i menyn och invänta resultatet...



Mumsfillibaba var det och en var så hungrig - ingen nämnd och ingen glömd - att den tog fel burgare och började smaska på min, men jag tog raskt den tillbaks och så fick herrn den han hade beställt....... hahahahaha

Maken behövde vila ögonen en stund efter lunchen och jag sällskapade med honom på rummet.

Sällskapet återförenades några timmar senare för att ta sig till Down Town och utlovad after-marathon-konsert, men innan dess ett besök på en Sportbar för en liten stänkare.


Key lime martini - mmm, god...

Konserten hölls i Bridgestone Arena där countrystjärnan Rodney Atkins var det stora dragplåstret.





Njöt musiktoner under ett par timmar där även en lättare middagsbricka med kyckling och pommes delades broderligt mellan paren innan det kändes som att det var dags att återvända till hotellet och den sköna sängen för lite sömn.

Ännu en oförglömlig dag - på många sätt - i fint sällskap.

Hur det gick för Maken och den magiska gränsen......????

Jo, alldeles utmärkt, han kom in på 1.58.41 OCH inte nog med det, numera vet han exakt vilken maxpuls han har också..........

Lyckad dag..........

To be contunued.

Halva inlägget försvann.... blev sur och därför inget nytt förrän nu.... hmmmm....


Hej då Memphis och Heartbreak Hotel



Fredag morgon - dock ej i ottan denna gång - lämnade vi Memphis och många trevliga minnen.

Vädret denna dag var inte lika soligt, men helt OK bilväder.


låååånga raksträckor



Halvmaratonmannen upptäckte att vi syntes i en välputsad truck och under tiden vi passerade den knäppte jag detta - i mitt tycke - roliga foto. Ser ut som om vi hyrt en limo........

Inte mycket som behövs för att roa oss...... hahahaha

Färden flöt på och vid lunchtid började magen knorra efter lite fika OCH var tror ni vi hamnar....??

Jo, på....



Varför undvika ett vinnande koncept......

Lika god som frukosten var dagen innan, lika välsmakande var det till lunch OCH med mycket trevlig personal som serverade oss - ger alltid en stjärna i himlen tycker jag.

Väl tillbaks i Nashville åkte vi först till vårt andra hotell i stan - Gaylord Opryland Resort&Convention Center.

Ett STORT hotellområde med 1881 rum!!!!



Incheckning och snabbt upp på rummet och tillbaks då vi skulle åka och lämna in bilen och tacka för oss.


Tack, tack för att du tog oss ut på äventyr.

När bilen var återlämnad skulle vi ta oss ner till Down Town för att där hämta upp nummerlappar och dylikt till Halvmaratondeltagarna och funderade hur vi skulle ta oss dit från hyrfirman - den låg lite långt från centrum - och då Maken frågade om de kunde hjälpa till med att ringa efter en taxi erbjöd de sig att skjutsa oss ner till stan....!!!! Utan ersättning...!!

Jamen, det var väl suveränt vänligt och vi steg in i "vår" bil igen och blev skjutsade dit vi skulle.

Service på hög nivå om ni frågar mig.

Och jo, jag gav chauffören en slant som dricks och tack - lite hyfs har man ju.....


Inne på mässhallen var det oerhört mycket folk som skulle inhämta nummerlappar, information, handla lite nya sportatteraljer eller bara strosa bland utställarna.

Allt som allt var det cirka 32 000 deltagare som skulle springa dagen efter.

Flest skulle löpa halvmaran, men ungefär 5 000 helmaratonlöpare var anmälda.

Vårt gäng spenderade ett par timmar i hallen med några små inköp.

När vi skulle gå ut från mässhallen passerade vi en utställare som sålde en "trasa" man skulle använda vid sportutövande för att kyla ner sig.

Man blötte handduken, vred ur överskottsvattnet och la duken över lämplig varm kroppsdel. Kunde användas under flera timmar och för att aktivera den så skakade man lite på den....

Jag tänkte inte i första hand på idrottsutövandes svett..... utan på mina hot flashes.....

Detta skulle väl ändå vara det ultimata hjälpmedlet mot nätternas otyg tänkte jag.

Köpte två.... för säkerhets skull....

Och det fungerar........


Yeeessss..!!!! Hjälpmedel är bra att ha.

Eftersom vi var ganska långt från vårt hotell så var enda transporten tillbaks till hotellet - vad vi visste - en taxi.

Inte lätt att hitta en sådan när gator och torg var fulla med folk i rörelse - alla löpare var ju på samma ställe som oss och hade också hämtat ut sina lappar - samt att ett barnmaraton gick av stapeln samtidigt med stängda gator som resultat.

Nåväl, fick fatt i en taxi efter lite letande, men tyvärr var det bara den ena passageraren som skulle av och vi blev lite molokna.

Chauffören frågade då vart vi skulle och vi nämnde hotellet och han sa : "Ni kan hoppa in så kör jag er dit efter att denne man klivit av, han ska inte så långt bort"...

Men hallå, vilken service - igen.... tills jag förstod att vår körning var nog en bra sådan.... hotellet låg ju en bit från stan och det var fast taxa....

Strunt samma, vi hoppade in i taxibilen tillsammans med den andra passageraren och så drog vi iväg..... en bra bit utanför stan, till ett villaområde OCH det tog tid......

När så killen betalt resan for vi vidare mot vårt mål, upp på motorvägen och där var det stopp..... Om jag säger så var vi inte ensamma som skulle ut ur stan en tidig fredagskväll.....

Taxichauffören blev liiite stressad och bestämde sig för att ta en annan väg genom ytterligare villaområde och lite lätt utanför stan.

Bra val, för så småningom kom vi upp på motorvägen igen - en bra bit ifrån tidigare stopp med mindre trafik - och vi var snart framme vid vårt tillfälliga hem och kunde andas ut....

I det första området vi åkte i var det område som mina kära medresenärer skulle springa i, så det var ju bra att det fick lite förhandsvisning inför kommande dags äventyr....... tyckte inte de, för det var ganska backigt...... hihihihi

Upp på rummet för lite fräschning och sedan ner i hotellatmosfären för att leta restaurang bland blommor och blad som kantade "stigarna" i området.

Hittade en trevlig italienare där vi intog en god pastarätt nedsköljt med lite rött.

Kvällen blev inte sen då dagen efter skulle börja i arla morgon, varför vi sa god natt och var och en gick upp till sig för att fixa med nummerlapp och fotlapp.

Jag skulle ju också med bussen varför jag plockade fram de saker jag skulle ha med och på mig.

Somnade sött för att vakna i god tid innan utresa till startsträckan.

Måste bara visa hur trevligt vår städerska ordnat det för oss i badrummet....


.....hahaha, hon kan inte ha mycket att göra hon inte.......

To be continued.....

Torsdag morgon - även den blev tidig, då vi ville iväg så fort som möjligt eftersom vår resa skulle gå till Memphis och Graceland, en resa på cirka tre-fyra timmar.

Bilen vi hyrde var en stor jeep-aktig sak som vi kände oss väldigt säkra i. Maken vid ratten och co-drivern bredvid, medan paret Halvmarthon härskade där bak.

Vädret och trafiken var på vår sida



och efter en timmes åkning var det dags för lite frukostintag - vi åkte så tidigt att frukostserveringen på hotellet inte var öppet....

Hittade ett supertrevligt ställe som serverade "riktig" frukost





Efter väl förättat värv, mätta och belåtna satte vi oss i bilen igen för att fortsätta mot vårt mål.




Passerade många fina vyer och en och annan pimpad tradare och efter några timmar nådde vi så vår slutstation


Elvis Presley´s Heartbreak Hotel vid Graceland - Paradiset för Elvis-fan.......


Incheckning i receptionen där 50-tals TV-apparater spelade upp de gamla Elvisfilmerna dygnet runt, bara att slå sig ner och njuta....

Även här var vi för tidigt på plats för att få tillgång till våra rum, men våra Round-trip biljetter till Graceland låg redo och väntade på oss.

Tog oss över den giganstiska bilparkeringen - hotellet låg precis i anslutning till nöjesfältet - och äntrade så småningom spektaklet


Kan inte annat än säga att det är ett spektakel - även om det var ett kul sådant.

Något av ett måste när man ändå är i Tennessee och så nära...

Vi påbörjade vårt äventyr med en tur upp till The Mansion - huset Elvis förärade 1957 och bodde i till hans död 1977.

Huset öppnades för allmän beskådan 1982 i originalförpackning - läs 70-tal....

Bilder säger mer än ord, så denna bildkavalkad kära mor dedikerar jag till dig


The Mansion


Vardagsrummet med flygeln Elvis ofta spelade på


Elvis föräldrars rum


Matsalen


Köket, där det alltid tillagades något då huset ofta och gärna huserade stjärnas gästande kamrater.


Hang-around-rummet med bar och Elvis skivsamling


Biljardrum inbäddad i tyg, från golv till tak...


The Jungle room med inbyggt vattenfall och fuskpälsbeklädda soffor och fåtöljer och murrigt 70-tal....

Turen gick genom hela huset och alla dess rum utom på övervåningen där Elvis sovrum och badrum är belägna och där han också avled.


Baksidan av huset där Elvis med kamrater gärna hade golfbils race och spelade olika slag av spel


Hagarna med hästar

Fanns även en byggnad med de flesta av The King´s guldplattor, platinaplattor, scenkostymer mm, mm samt en film som rullade hela tiden från hans comeback 1968.

Han har gjort mycket den mannen och sjungit in och sålt en hel del.....









Elvis är begraven på Graceland, sida vid sida med sina föräldrar.  Där ligger också hans mormor - tror det var det, annars farmor - och hans tvillingbror, som dog vid födseln.




Vacker minnesplats, men lite tacky då det ej var levande blommor vid gravstenarna utan plastblommor....

Hmmm, nej inget jag tyckte passade in....

Detta stora mansion innehöll flera byggnade, bl a ett kontor för Elvis far, garage för många bilar samt stall och hagar.

Väldigt vackert område där huset låg en liten bit från vägen och alla nyfikna fans.

Vi tog oss därefter över den vägen - med buss, får ej gå över själv - mot själva "nöjesparken" för att försöka få i oss lite lunch.

Då detta är ett turisthak så blir matställena därefter... m a o snabbmatkedjor....

Slank in på första bästa och i ärlighetens namn har jag ätit bättre - många gånger...... MEN vi blev mätta och törsten släcktes och det var ju huvudsyftet...

I denna restaurang fanns ett mycket uppskattat "bord", nämligen


en tvådelad bil - tyvärr var den upptagen när vi skulle påbörja vår måltid, annars hade vi nog slunkit ner i sätet.

Vi hade en s k Tour-biljett och det innebar att vi hade access till många olika utställningar, så det var bara att börja beta av dem.

Vi startade vår Tour i Elvis Presley´s Automobile Museum - och oj oj oj vad många och tjusiga bilar den man ägt.


Några rolls...


Rosa Cadillac - en bil han gav sin mor

Plus en hel del andra "leksaker" och godbitar.





Elvis ägde också två privatjetplan.

Ett hade han byggt om så det passade herrns behov och jag har då aldrig sett något liknande...

Planet är döpt efter hans dotter och användes - vad jag förstod - väldigt flitigt när familjen skulle ta sig till olika ställen.




Matbordet                                      Loungen


Läs och spelhörna                           Stjärnans säng

Det var flera rum i fil samt ett badrum med dusch och det såg lite lustigt ut med all plats över möblerna, men det var ju bara för att skydda textilierna sååå det fick man ha överseende med......


Take Care of Business - ett motto Elvis myntade


Detta är det lilla privatjetplanet Hound Dog II, också med komfortinredning efter Elvis behov...

Vi fortsatte vår Tour med att gå på flera utställningar om kungen, det var hur han blev icon för andra efterföljande stjärnor, hans comeback tour -68, Elvis on Tour och utställning om popkulturen och ALLTID hamnade man i en presentshop när man antingen gick in i utställningslokalen eller när man gick ut.

Tänk vilken tillfällighet.......

Så några små souvenirer hamnade i påse och fick följa med hem.....

När vi var mätta på alla intryck efter antal timmar gick vi mot vårt hotell och fick där tillgång till våra rum.

Det var en rent, men ganska slitet hotell och naturligtvis hängde idolkort på väggarna i rummet, vad hade jag förväntat mig....:)



Vi fräschade till oss och tog därefter en drink i baren innan shuttlen tog oss ner mot centrum och gatan G, nämligen till Beale Street, där gatan kantades av jazzbarer, bluesbarer samt countryställen. Mycket musik dundrade ut ur högtalare och kommersen blomstrade.





Hamnade i en butik där de sålde allt och ingenting, bl a dvd:er och Maken och Halvmaratonmannen köpte på sig både det ena och andra i lite olika musikgenrer och jag och Maratonfrun hittade varsin fin sjal.

Man kunde också inköpa ovan toalettsitsar, allt efter tycke och smak - dock inget för min......

Men... Maken däremot kunde tänka sig en flygel..... jamen, har han smak eller.....

Vi fortsatte att vandra och utforska gatan som inte var längre än ett par kvarter.

Många upplyftande skyltar kantade de olika tillhållen.



Hade bokat bord på anrika BB King´s där vi intog en god, men ganska stabbig måltid nedsköljt med valfri dryck



samt underhållning av klass. Härliga toner från flera olika artister - lite jazz och lite blues.



Är ju ingen älskare och är ej heller kunnig i den sortens musik, MEN en sak lärde mig Halvmaratonfrun och det var hur man kände igen blues... och det kommer jag aldrig att glömma..... hahahaha

Vandrade efter måltidens slut ut i kvällningen för att gå på ytterligare span och en drink samt lyssna på musik, innan det var dags att ta shuttlen tillbaks till hotellet och den väntande sängen.

Vi somnade alla fyra utan problem efter en mycket härlig och underbar dag med många, många upplevelser, intryck och ny kunskap.

Med andra ord Ytterligare en fantastisk dag i goda vänners lag.

To be continued.....

Igår hade vi besök av en av mina kusiner.

En kusin jag inte träffat på nio år....

MEN hört via mor då och då hur livet varit för henne och hennes familj, så det var ingen okänd person som dök upp i dörrhålet igår kväll.

Med sig hade hon make och två vänner till dem.

De har verkligen gjort Manhattan med omnejd under den vecka de vistats i stan och mer skulle det bli innan hemfärden på lördag kväll.

Vi tipsade om några bra restauranger som de nappade på.

Vilka då...????

P J Clarke´s och Docks förstås....... hahahaha

Det var en mycket trevlig kväll där samtalen löpte som vinden mellan oss. Men måste nog erkänna att Kusin A och jag då och då hade vårt egna privata snack om familj, släkt och vad som varit och inte varit. Mycket givande och kul....

Det är roligt när släkten dyker upp i stan och vill ha en dejt med sina gamla kusiner.

Dagarna hittills denna vecka har varit lätt upptagna - ja, det har ju bara gått två dagar här hemma än så länge - med diverse hushållssysslor och planering inför gårdagens middag samt med olika samtal från andra sidan Atlanten.

Fortfarande regntungt över stan, men jag ska trotsa vädrets makter och ta mig en promenad upp till frissan för lite fräschning och färg - lätt annars att hoppa in i en guling en dag som denna. Men lite luft behöver nog dessa lungor också då jag mest varit inomhus senaste dagarna.

Ett pass på Tredje ingår också i eftermiddagssysslorna innan jag ska sätta mig ner och blogga om dag två från vår Tour.

Hörs

Tidigt, tidigt, tidigt i onsdags morse drog Maken och jag på oss kläderna och drog mot Newark för att flyga till Nashville och där träffa Halvmaratonparet.

Allt flöt på bra och vid niotiden på morgonen - lokal tid, de är en timme efter oss - klev vi ur taxin utanför hotellet och vem står då där med öppen famn...???

Jo, Halvmaratonmannen..... Mmmm mysigt.

Efter snabbt ombyte i parets rum - vårt var inte klart än - och en kaffe med smörgås på Starbucks gick vi iväg på första äventyret.


Ett besök i The Parthenon - ett fullskalig replika - som innehöll konstumuseum och som ligger i Centennial Park där starten för Marathon även gick av stapeln.



Undervåningen innehöll ett galleri med amerikanska målare och på övervåningen härskade gudinnan Athena.

När man kom upp för trappen och in i salen hajade man liksom till....


...för där stod en mycket hög och inte alls snälla-ögon-gudinna och tronade i salen.

Vi gick omkring henne och studerande prakten en bra stund och blev lite bländad.....

The Parthenon ligger i en väldigt fin park med gångstigar och liten sjö. Här finns lekplatser, konstcenter, galleri och man använder också parken och dess stora gräsmatta till konserter och marknader av olika slag och som sagt även till start av Maraton.



När vår visit kändes klar i parken med omnejd vandrade vi till hotellet för att checka in, och något jag gillar när jag kliver in på hotellrum är att man känner sig välkommen, och det gjorde jag när vi äntrade detta rum.



Ingen uppackning - vi skulle ju iväg morgonen efter - men väl ett rum och därefter ut på nya stråt.

In i shuttle:n, som hotellet stod för då det var en bit från själva centrum, och ut på ytterligare upptäcktsfärd.

Denna gång gick färden ner mot Down Town och Broadway - jo, de har en sådan gata här också - där butiker, barer, restauranger mm mm ligger tät, tät och som alla anspelar på Country och Cowboys....







På vår jakt efter lunchställe hamnade vi av en ren tillfällighet i en boots-butik.....

Halvmarathonmannen ville bara in och "lukta" lite........

Efter nästan en timme i butiken kom vi ut med liiiite saker i en påse - eller om det var två påsar....per par......


Jamen, det var ju "köp ett par boots och få två på köpet....."

Gissa om vi snokade runt i butiken på jakt efter fina exemplar - det fanns hur många som helst att köpa, men många kanske inte skulle passa så bra i Hemstaden eller i NYC....

Men som de goda shoppare vi är fann vi till slut tre par boots per par samt lite annat smått och gott....

Maken har använt båda sina och de är såååå snygga på honom. Även Maratonmannen provade sitt ena par en kväll och de satt också som en smäck....

Ja ja, jag vet att vi säkert blev lurade på priset, men är man nöjd och glad över ett inköp, så är det ett bra köp.....

OCH vi var väldigt nöjda och en timme sena till lunch... hahaha

Hittade efter lite letande ett ställe


där en god måltid inmundigades innan det var dags för fler äventyr.


Lite mer kulturella upplevelser.

De allra flesta countrystjärnorna var representerade på olika sätt. Är ju ingen kännare av denna musikgenre - som om jag skulle vara det i någon annan form då.... hahahaha - men att se Halvmaratonmannen njuta av denna utställning var en upplevelse i sig. Och jo, jag njöt också av museistunden och kände igen några av de stora också.









Och så hängde de då där i stor cupolen - alla de som är invalda sedan 1961 i Country Music Hall of Fame och de är några stycken.... bl a...





Efter en tur in i presentshopen var det dags att återvända till hotellet för lite uppfräschning och straxt därefter gå på jakt efter middagsställe.

Vi hittade



där vi startade med varsin goding i form av en "drajja" och en margarita i den varma kvällssolen.



fortsatte med en supergod lax med tillbehör



och allt detta serverades av en mycket trevlig servitör som ville oss mer än väl.

Vi hade även en inbördes tävling denna kväll.

Martonparet hade hittat en skiss av en gitarr på museet och där skulle man placera in de olika namnen på utvalda delar av instrumentet - på engelska..... jag kan ju för tusan inte ens orden på svenska...

Men jag gjorde ett gott försök och kom god tvåa efter Maken.... Inte illa....

Svårt, men kul.

När måltiden så var över, var det bara ta det ena steget efter det andra och ta oss till respektive rum för välbehövlig sömn.

Maratonparet var jet leg:ade och vi var bara trötta efter en mycket tidig morgon samt efter alla dagens upplevelser.

En väldigt trevlig dag i väldigt trevliga vänners lag.

To be continued...

.. men innan tour-inlägg ett besök hos min PT.

Hörs

Ett litet hej från oss på tour.

Vi har det underbart, hinner med sååå mycket - dock inte att blogga stora inlägg....

Varit en tripp till Memphis med allt vad det innebär av turistande på Elvis Graceland - oj, oj, oj...

Tillbaks till Nashville där Maken och Halvmaratonparet sprungit Nashville Rock´n roll Marathon i ett oerhört varmt väder samt en mycket svår bana idag med liten komplikation, men nu allt OK - återkommer om det senare.

Ikväll konsert och i morgon mer upptäcktsresande.

Ska försöka hinna med ett inlägg senare idag.

OM inte hörs vi.

...hmmmm....

Varit på ytterligare Kusindejt på P J Clarke´s där hamburgaren slank ner och fick väl godkänt av gästerna från Södra Sverige.

Såå roligt att fortsätta pratet från fredagen och kunna umgås ännu en kväll med släkten.

Träffat PT.

Gjort hemläxa på Tredje.

Pratat med barnen och mor samt låååååångt samtal med Syster.

Tvätt och stryk.

Ett tag med dammsugaren.

Träff med Baby Boy och hans mamma.

Suttit inne en regnig söndag och läst bra bok - Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson. Regnet stod som spön i backen och man ville ej gå ut.

Packat resväskor.

Varit på bokklubbsmöte där allt mellan himmel och jord diskuterades - även boken ovan - medan vi inmundigade god middag tillsammans med några glas rött.

Mmm, tror jag fått med det mesta som hänt i lilla livet senaste dagarna.

Nu är det läggdags för klockan ringer 3.45 i morgon bitti och då är det bara att slå upp de bruna och förbereda sig innan taxin anländer en timme senare för att ta oss till flygplatsen och därifrån till Nashville, där Halvmaratonparet väntar på oss.

Hoppas jag kan höra av mig någon gång under dagarna vi är på äventyr, OM inte så hörs vi när vi är åter i stan.

Idag har latmasken verkligen tagit över mitt liv.

Sov läääänge, drog mig ännu läääängre för att till sist kravla mig upp och fräscha till mig samt med en plan att ta mig ner till Trejde våningen.

MEN den planen grusades av att jag vaknade med en hemsk ryggvärk i nedre ländryggen - något jag ofta haft tidigare, men ej på senaste tiden... - som gjorde att jag hade svårt att gå och stå upprätt.....

Sa jag något om latmask.....?? Hade förmodligen suttit illa kvällen igår och sovit och gosat ner mig i täcket alldeles för länge.....

Som man bäddar får man ligga...

Maken tog sig i alla fall ner till våningsplan tre för ett kortare pass på löpbandet.

Han föredrar inomhussysslor för närvarande då pollenhalten här i stan är väldigt hög och han lider grande av detta, varför en sväng ut i naturen inte var att föredra en dag som denna.

Mysigt telefonsamtal med den Yngre i familjen som fortfarande är på resande fot i de övre regionerna i vårt grannland och är åter i Hemstaden i mitten av veckan.

Lite plock och småstädning efter gästerna igår kväll har jag i alla fall utfört, men det är väl den enda anstängning jag gjort idag.

Maken och Enzos Husse hade dejt ikväll för att se Rangers i Madison Square i en av slutspelsmatcherna och det var meningen att jag, Enzos Matte och Baby Boy också skulle träffas för att mysa och äta middag, men vi fick ställa in då Baby Boy inte var helt OK.

Vi Skyp:ade dock en stund framåt kvällningen istället och fick umgås på så sätt. Men det kommer fler tillfällen till socialisering med den lille raringen - och jaaa, med hans mamma också.....


Vad har annars hänt i Hemmafruns liv??

Jo, ett par lunchdejter har hunnits med denna vecka,
planering och inhandling inför fredagskvällen,
ett par träffar med PT:n och hemläxa däremellan på Tredje
en mingelkväll tillsammans med SWE:or på Scandinavian House inför SWEA Internationals årsmöte i stan - trevlig kväll måste jag säga.
samt det vanliga stöket med dammsugare och tvättmaskin

I morgon är det dags att ta fram sommarkläderna för första provning. Ska ju åka till Nashville nästa vecka och enligt väderprognosen är det rena rama sommarvärmen där, så lätta och tunna kläder ska plockas fram och packas ner.

Ja, just det apropå Kusiner från Hemlandet.

Jag fick en trevligt telefonsamtal idag på eftermiddagen från en av mina kusiner.... Hon och maken hennes tillsammans med ett par goda vänner till dem,  landar här i City i slutet av nästa vecka och stannar i tio dagar för att gå på upptäcktsfärd i stan.

Hon ville också gärna träffa sin kusin som bor här och det sa jag verkligen inte nej till. Henne träffade jag för nästan tio år sedan, men har blivit uppdaterad av min mor vad gäller henne, samt mina andra kusiner, så hon är inte helt främmande men mycket har ju hänt inom ramen av de åren...

Jamen, hur kul är inte det, att även en av mina kusiner kommer till stan och vill göra ett besök hos oss.

Ser jag fram emot när jag landar i vår stad efter några dagar i Tennessee.

Nä, nu kommer nog snart Maken hem efter besöket i Madison Square Garden - antingen med ett leende på läpparna eller med något surt i blicken - för att socialisera lite med sin fru innan natten tar över, så jag säger

Hörs en annan dag

Igår kväll kom så Makens Kusin med barn och respektive på besök.

Oj, så kul det var när de äntrade vår dörr.

Hon var sig lik, men hon tyckte inte Makens utseende stämde överens med den dröm hon haft om honom natten innan.... hahahahaha

Nu vid första anblicken tänkte hon på deras gemensamma farbror/morbror - att hennes kusin var lik honom....

Vet inte om jag håller med... :)

Maken är dock väldigt lik sin far, så några drag finns säkert från farbrodern också.


Efter det påbörjades presentation av de unga - efter ett par upprepningar satt namnen...

Den äldste sonen har vi träffat, men då var han endast en halvmeter hög och det var han inte nu. En stilig man i sina bästa år som kom tillsammans med sin gravida flickvän.

Gravid var även Kusinens yngsta som kom tillsammans med sin sambo.

Med var också mellangrabben - som i dagarna firade jämn födelsedag här i stan. Bra tajming...

Helt underbart fina ungar som nu fick träffa en "gammal" släktning till mamman och checka upp hur ett par av deras sysslingar såg ut - har ett foto på våra älsklingar som pryder en vägg härhemma så det var inte svårt att kolla in dem.

Vi påbörjade genast pratet och det var ingen hejd på det.

Nya upplevelser - deras turistande i stan - blandades med uråldriga från Makens och Kusinens barndom samt ungdom.

Det gicks igenom släkt, familjer, minnen och ja, jag tror det mesta uppdaterades under kvällen.

Serverade naturligtvis en måltid också, så samtalsämnena fortsatte vid middagsbordet tillsammans med fiskgryta och vitt samt till efterrätt en vitchokladmousse droppe med färska bär till.

Efter maten var det dags för fotografierna de hade med sig på Makens faster, andra kusin samt lite annat smått och gott.

Kvällen var såååå himla trevlig och gick alldeles för fort. Klockan var över ett då vi första gången tittade till på uret och vid tvåtiden försvann de i natten i varsin guling till hotellet.

De kom i tisdags och har en hel vecka kvar att upptäcka The City, men redan nu hade de varit runt på flera ställen och som Kusinen sa "vi går och vi går och vi går..." Ja, man gör lätt det i denna stad....

Vi kom med några små förslag de kunde göra, men som de flesta som kommer hit hade de en vision om vad som skulle göras och ses.

Den äldste sonen gillar hambugare - känner jag inte igen det från en annan äldre son...???? - och hade provat några stycken, varav en som han verkligen sett fram emot men som blev en oerhörd besvikelse - nästan svår att komma över.... hihihi - SÅ Maken rekommenderade vårt favorithak


P J Clarke´s där vi lovade att de serverade gooooda burgare i stämningsfull miljö.

Detta bidrog till att vi nu troligen kommer att ses igen och det redan i morgon kväll för att dinera på ovan ställe tillsammans.

Har man en gång fått tag i gamla släktingar - och kemin fungerar - så ska man inte släppa dem allt för snabbt....

Som sagt en supertrevlig kväll med prat, skratt och många, många minnen och en ren glädje för Maken - och även för mig - att få krama om Kusinen och träffa hennes fina barn.

Detta var inte sista gången bestämde vi alla...